Arkitektur, konst, kultur och litteratur i levande samspel
Komedianten, Varbergs kulturhus, invigdes i januari 2012 och har sedan dess fungerat som en livaktig mötesplats i konstens och kulturens tecken för alla åldrar.
Det var Nyrén Arkitekter som vann tävlingen om att, genom en om- och påbyggnad av Varbergs huvud-bibliotek, skapa ett kulturhus i hjärtat av Varberg. Resultatet blev Komedianten som inrymmer café, konsthall med verkstad för pedagogisk verksamhet och ett stort välutrustat bibliotek. Varbergs teater, som stod klar 1895 och nyligen genomgått en pietetsfull renovering, är sammanlänkad med huset och utgör en del av detta med entré både från gatan och genom kulturhusets olika plan. När fotografen Kina Andréason och jag besöker Komedianten i april är det fortfarande pandemitid. Restriktionerna är många, caféet är stängt och det är ganska tomt i kulturhuset, som annars är så fullt av liv och rörelse. Vi har kommit till Komedianten för att i första hand göra en konstvandring, för att se den stationära konsten här.
Under arbetet med Komedianten tillsattes en konstkommitté under ledning av Eva Eriksdotter, dåvarande chef för Konst och Kultur. För den platsspecifika konsten tog man hjälp av konstkonsulent Ulf Kihlander, KiWi. Resultatet av det senare är tre verk:
In absurdum av Lisa Jonasson, Leaving Gravity av Christian Pontus Andersson och en stor målning med inslag av mosaik av Ernst Billgren. Målningen, som är utan titel, hänger i teaterfoajén.
Redan på det spatiösa och välkomnande entrétorget möts man av verket In absurdum – glaspartier som pryds av utskurna färgglada figurer i plast – runt trappan som leder upp till konsthallen. In absurdum fortsätter på de smäckra glasdörrarna in mot biblioteket. När biblioteket är öppet skjuts glasdörrarna åt sidan och entré-torget blir tröskellöst till en del av detta.
Väl inne i biblioteket, vars nedre plan är relativt mörkt med svarta hyllor och specialdesignade skyltskåp dras blicken diagonalt genom det stora rummet mot en vit trappa upp till andra våningen och en inre hög ljusgård. I denna vita rymd svävar konstverket Leaving Gravity. – Fyra flygande korpar bär en naken man liggande på ett slags ställning. Vem är mannen? Är han död? Sjuk? Eller låter han sig bara bäras bort? Vart är korparna, dessa mytens och sagans fåglar, på väg? Sofie Brinkemo, enhetschef för kultur, som guidar Kina Andréason och mig berättar att detta verk, som inbjuder till så många frågor och tolkningar, på något sätt har blivit själva sinnebilden för kulturhuset. Det tredje platsspecifika verket, Ernst Billgrens målning som med sin storlek och sina färger dominerar teaterfoajén, kan bara ses i samband med arrangemang inne på den anrika teatern. Vad tänkte Ernst Billgren när han gjorde detta verk där en stadsbebyggelse tryckts ned i målningens nederkant och rummet övertagits av en till synes vänlig fauna och flora?
Men här finns mycket mer konst, omsorgsfullt utplacerad främst på bibliotekets två våningsplan ovan jord, konst som är tillgänglig för alla under bibliotekets öppettider. Efter oss syndafloden av Erik Olsson, som hänger på tidskriftsavdelningen, fanns redan i kommunens konstsamling, men många nya verk köptes in främst av konstnärer som tidigare ställt ut på någon av kommunens två konsthallar, Varbergs konsthall och Hamnmagasinet, till exempel foton av Annika von Hausswolff och Lotta Antonsson. Ett annat verk är Hopalong: I en stor glasmonter sitter en något skamfilad och enbent trä- och papier-maché-cowboy till häst. Upphovsman är Roger Hansson som lär ha sagt att han i detta verk eftersträvat att få fram det sköra och trasiga i livet.
Sofie Brinkemo berättar att Varbergs vision är att vara västkustens kreativa centrum och en nationell scen för konstutställningar, en vision som rimmar väl med region Hallands kulturvision om att vara Sveriges främsta konstregion. Här finns ett utvecklat Artist in Recidence-program, något som avsatt spår på Komedianten. Bland annat finns här ett par verk av den kubanske målaren/grafikern/skulptören Ángel Ramírez som hade sin residensvistelse i Varberg. Inbjudande är hans träskulptur, ett slags bänk man kan slå sig ner på och viska hemligheter i den från bänken uppväxande mänskliga varelsens öra.Konsthallen – ett 300 kvm stort vitt rum med vackert ljusinsläpp från lanterniner och norrfönster – är en viktig och aktiv del av kulturhuset. Här visas årligen tre-fyra större utställningar med fokus på samtidskonst.
Till konsten räknas inte möbler, men väl i huset är det omöjligt att bortse från inredningen som Abako svarat för och som samspelar så väl med arkitekturen, lätt och ljust på övre planet, mörkare och tyngre på entréplanet. Varenda möbel här, varenda inredningsdetalj vittnar om kvalitet vad gäller både funktion och formgivning. Här följer endast ett litet axplock bland sittmöblerna: Bara att kunna sätta sig ner i Mats Theselius stol Aluminium – att få omfamnas av den! – känns oerhört generöst. Här finns 16 stycken, utplacerade två och två mittemot varandra längs ena fasaden på övre planet. På entréplanet kan man slå sig ner i en annan Mats Theselius-stol, Bruno. Fåtöljen Beatrix i turkos, blått eller rött med glada prickar på ena sidan, formgiven av Anna Kraitz, är inte bara ögonfröjd utan också inbjudande och bekväma. På Abakos webbplats kan man ta del av tankarna inför inredningen: »Det ska synas och kännas att man är i ett kulturhus med nära koppling till teater och konst. Möblerna ska vara lekfulla men klassiska.«
Helst skulle vi ha sett barnavdelningen när den är full av barn, men även i deras frånvaro kan vi tydligt uppleva inbjudan till lek och fantasi mitt bland alla lockande böcker. Här finns specialtillverkade möbler för både rörelse och stillasittande och till detta en mjuk väggdekoration, några tuftade organiska former skapade av Ollio.
Nog kan Varbergsborna känna både glädje och stolthet över detta öppna kulturhus där gammalt och nytt samsas och utgör en upplevelserik, vacker, funktionell och välkomnande helhet.
■ ULLA FORSÈN
Foto om inte annat anges. KINA ANDRÉASON