Carola Lind

Akvarell, collage, Galleri Rosengången, Lerum, 31/3-18/4 2007

BARA EN JORD

Carola Lind utgår från det befruktade ägget

Carola Lind har arbetat med klot sedan 1960-talet.

– Jag var textilare från början och blev inbjuden till Röhsska museet 1969. Jag gjorde befruktade ägg i olika stadier och planeter. Hon har tagit upp temat i perioder.

– Klot är spännande. Det handlar om vår jord som vi går på men som vi egentligen inte är så snälla mot. Vi vill ha vår egen vinning till varje pris, krigar och förstör vårt kulturarv, säger Carola Lind.

I en skiss som är tänkt för ett större format skildrar hon olika stadier i utvecklingen från befruktat ägg till en blommande jord och de svårigheter och problem som finns på vägen.

– Jorden insnärjd i taggtråd och törnekrona, befläckad och datainträngd av kretskort. Här är evighetsspiralen i nautilussnäckan, visar hon. Hon använder fotografier på gjorda bilder och gör collage. Målar akvarell, klipper och limmar.

– Ibland gör jag ren akvarell. Jag tycker om vackra papper, akvarell blir så fin färg. Det är så lätt, så enkelt. Tekniken ger en spänning och djupverkan i bilden.

– Jag vill ha olika plan i en bild. Det finns olika plan i tillvaron, som är komplicerad och svår. Jag tänker på en rad olika saker samtidigt. Jag bygger en bild. Hon har alltid haft en fascination för ortsnamn som hon använder till att måla kalligrafiskt över kartmotiv.

– Jag har växt upp på landet, mitt på Orust. I hagarna fanns det gravhögar, skeppssättningar, rösen och en runsten, en av två i Bohuslän. De har jag lekt bland. Kulturintresserade människor har funnits runt mig hela tiden, arkeologer har kommit och tittat. Hon visar skisser till stora vävnader som hänger i Fjällbacka servicehus (Kustland) och biblioteket i Henån (Orustkartan). En litografi kallar hon Resa i Ranrike. Hon har tittat på gamla och nya kartor och läst böcker, hittat samband med dikter, poesi och historier som hon redovisar på skyltar. I mötet mellan forntiden och framtiden är Harry Martinsons rymdepos från 1956 en rik inspirationskälla.

– Rymden är så aktuell nu. Aniara är så vacker att jag nästan ryser när jag läser den. Sägnen om de hängande trädgårdarna i Mesopotamien under den babyloniska tiden, ett av världens sju underverk, har fått henne att göra ett par motiv av innehavaren Cemiramis stilrena bägare.

– Jag har en relation till arkeologi och föremål. Hittade skärvor som barn. Farfar var anställd i brittiska handelsflottan och red på kamel in i Irak. Hon har skurit bitarna av akvarellpappret med passepartoutkniv. Löv och växtlighet återkommer i flera bilder.

– Naturen betyder mycket. Vi är inte snälla mot naturen heller, men den är vacker och betyder mycket. Ateljén finns hemma på Hultgrens väg i Lerum. – Men hjärtat finns i Bohuslän, säger hon om sina drömda landskap.

Carola Lind har gått textil utbildning på HDK och fortsatt med att utbilda sig i grafik och litografi.

JAN BERGMAN