Maria Manuela

Galleri Kim Anstensen, 26/2–16/3, 2005

Popkonsten blommar upp i Maria Manuelas färgskarpa målningar som suger näring både från 1960-talets glada bildspråk och de uråldriga japanska träsnitten.

– Jag halkade på ett tidigt stadium in på popart, säger Maria som kallar sina bilder popiconer. Hon stavar det med c för att det inte ska förknippas med det ryska ikonmåleriet.

– Det är en avbildning av en människa och pophistorien.
Hon målar enbart kvinnor. Det är kvinnor med orientaliska drag, ibland med stiliserade håruppsättningar och kimonos, ibland moderna, livsbejakande unga som dansar loss. Med djupt röda läppar. Det hela har egentligen en japansk botten.
– Jag har rest i Asien och alltid varit fascinerad av kvinnorna jag såg. Jag plåtade en del och målade i ett och ett halvt år innan jag bestämde mig, det blev kristallklart. Jag skulle måla japanska kvinnor, säger Maria Manuela.
– Det japanska bildspråket passar mig. Jag har alltid varit intresserad av harmonin och skönheten där, även i gamla träsnitt.
Det blev ett sökande efter perfektion. Raffinemangen, utsmyckningarna vid ceremonier och sensibiliteten blev hennes ledstjärnor.
– Jag försöker göra målningen fullständig och till och med måla kanterna. Manuela jobbade i två år och inspirerats av modetidningar innan hon kom till Japan och fick bekräftat att hon var inne på rätt väg. Hon ställde det traditionella träsnittet i kontrast med de frigjorda kvinnor hon såg på gatan.
– Klyftan är enormt mycket större i Japan mellan flickor och kvinnor. De äldre går fortfarande i kimonos. Hon målar i vinylfärg, så kallad flashfärg som är starkt pigmenterad.
– Den har en enorm lyster. Jag får fram det jag saknade i akrylmåleriet, den screenade ytan som en lackyta. Folk tror jag använder blanka färger men de är matta. Hon målar på linneduk i minst fem lager. Det är många porträtt, till exempel av kvinnor som sitter
stillsamt i månskenet. En tjej äter sushi.

– En vild rumänsk violinist …Haikun för mig betyder fina stunder när pappa läste sina översättningar. För mig blev det som att gå och titta på film, det var fantastiska scener som gick rakt in i mig. Sen har det legat och grott i mig. Hon började lära sig kalligrafi men hennes första haikumålning med alla fyra årstiderna blev en förlösning. Ofta finns pappas dikter med i målningarna. I boken Flower Year, utgiven under hennes första besök i Japan 2001, förenas hennes målningar med haikudikter. Maria Manuela har studerat teckning, måleri och grafik på skolor i Frankrike, England och Sverige.