Stor portion konst
Kulturlabbet är en daglig verksamhet för bild-, scen- och ordkonstnärer med intellektuella funktionsnedsättningar. I december fick elva av konstnärerna tillfälle att göra en större samlad utställning och visa sin otyglade kreativitet i Röhsska museet.
Efter att ha vandrat genom sex avdelningar av pedagogisk tematik och blek plywood i Röhsska museets utställning Designhistorier blev Kulturlabbets Stor portion en förlösande explosion av färg och frihet i Super Ö, Röhsska museets studio för externa samarbeten.
Kulturlabbet drivs sedan 2001 av Räddningsmissionen i Göteborg och håller till i en före detta
kyrka i Biskopsgården. Stor portion är första gången ett större antal verk visats i ett museum med
Kulturlabbets konstnärer som tidigare deltagit i Musikhjälpen och Way out west med textila performances.
Men de har också visats i köpcentret Nordstan, Göteborg Stadsbibliotek och på konsthallen Blå stället i Angered.
Åsa-Hanna Nordenmark, en av nio aktivitetshandledare, berättar att det ligger sex års arbete bakom utställningen.
– Vi är stolta över de här konstverken och har ganska hög svansföring så att vi blev tillfrågade av Röhsska såg vi som ett tillfälle för oss att bygga en stor utställning för flera besökare.
Samarbetet med Röhsska skedde också samtidigtmed nyöppningen av Designhistorier vilketgjorde att man fick en publik som inte var väntadoch omvänt nåddes Röhsska också av en publiksom museet tidigare inte mött i samma utsträckning.
Stor portion är också den största utställningen med den här gruppen konstnärer någonsin i Sverige och på Kulturlabbet vill man att det ska bli en vandringsutställning. Så här långt är det bestämt
att delar av den kommer att visas i Lerums konsthall i mars men vad som händer sedan är oklart
KULTURLABBETS KONSTNÄRER befinner sig i en smal nisch i en liten konstvärld där möjligheten till både utbildning och arbete är mycket begränsade. Ett undantag är Malmö konsthall som under namnet Studio Syd kommer att starta en professionell konststudio för konstnärer med funktionsnedsättning.
Åsa-Hanna Nordenmark berättar att konstnärerna på Kulturlabbet är annorlunda än allt annat hon stött på i konstvärlden.
– Det är ett konstutövande som är fritt från självhat, ängslan och självkritik. Det är underbart! Det finns ingen på Kulturlabbet som jämför sig med någon annan. Allt är direkt, skönt i kroppen
och görs med ett stort mått av stolthet. Pedagogiken är individanpassad men det är ingen skola utan en arbetsplats. Man söker till Kulturlabbet efter att ha gått ut gymnasiet och det finns vissa krav som att man ska kunna arbeta i grupp och ha ett konstnärligt intresse som kan vara bild och form, musik, film eller scenkonst. Yrkesidentiteten är viktig. Man ska kunna säga att man är konstnär.
För konstnärerna på Kulturlabbet ingår också att äta frukost, att ha skyddskläder, ta lunch, återhämta sig och att kunna samarbeta med andra. Dagarna på Kulturlabbet är ett varande där vardagen kan vara del av det pedagogiska arbetet och att rutiner och struktur är viktiga.
– Vi har konstnärer som behöver mycket stöd. Det kan till exempel vara svårt att förstå riktningar, avgöra om färgen är blöt, kunna klippa med sax, hålla i en penna. Från det basalt praktiska till det intellektuella.
SIRI SELLBRAND och MARTIN ENGBERG är två av konstnärerna som ställde ut på Röhsska. Båda är konstintresserade, särskilt Siri som gärna går på utställningar och tittar i konstböcker, medan Martin är mer inspirerad av populärkultur i stort, inte minst musik. Martin som varit på Kulturlabbet sedan gymnasiet var den här dagen fullt sysselsatt med att måla porträtt av medlemmarna i Kiss men han har också målat Laleh och Håkan Hellström, två andra artister vars musik han tycker mycket om.
I Stor portion visades bland annat hans Skagentjej, en avbildning av en målning han har sett på Skagens Museum, och Zorn, som är hans version av en Anders Zorn-skulptur.
Siri berättar om verket Jag – Siri som också visades i utställningen. Kroppen är temat och hon gör en uppräkning av alla avbildade kroppsdelar inklusive snorkråkor som är exakt som beskrivningen i utställningen. Hennes favoritmaterial är papier maché och ett prov på det är fyra fåglar, en av dem Ladusvalefrisören, som under utställningen satt uppkrupna på en skärm. Vid Zenits besök arbetade hon med olika tredimensionella tolkningar av Edvard Munchs Skriet. I version ett fick Skriet en flicka som döptes till Ricke vilket förvandlade Skriet till en duva, Skrietduvan, för att sedan bli en känguru och som i en tredje version ska bli en segelbåt.
Åsa-Hanna Nordenmark förklarar att konstnärerna på Kulturlabbet har svårt att prata om sig själva men inte om vad man gjort och det skapar ett här-och-nu som blir utgångspunkten för all
kommunikation.
– Kan Siri uttrycka att hon vill göra Skriet som en duva så kanske hon har svårt att förklara det i ord men om vi visar olika material; tyg, papier maché, lera eller papper och frågar: »Hur är Skriet för dig?« då kan hon säga »Det är i tyg« och då kan hon börja arbeta.
ÅSA-HANNA NORDENMARK har en master i textilkonst från HDK-Valand men redan under utbildningen kände hon att hon ville något mer än att vara textilkonstnär. Efter några år som frilansande illustratör, bland annat med flera uppdrag att måla muraler, gick hon en tvåårig utbildning som aktiveringspedagog och har arbetat på Kulturlabbet sedan 2018.
– Jag har hela tiden haft en fot i funktionsstödsvärlden och känner att jag har gått bredvid den här gruppen i trettio år oavsett vad jag har gjort. Jag har trivts där och trivts med människorna och när jag
började här kände jag att det här ska bli min uppgift.
Kulturlabbet har nio handledare, de flesta med en konstnärlig utbildning förutom den pedagogiska bakom sig, och Åsa-Hanna Nordenmark menar att den grunden är helt avgörande om man ska kunna erbjuda deltagarna en seriös nivå på pedagogik och arbetsmiljö, men också att den är lika viktig för pedagogerna själva och Kulturlabbets verksamhet.
Åsa-Hanna tittar på en kentaur i tyg och papier maché av Siri Sellbrand som står uppställd bredvid fåtöljen hon sitter i. Hon berättar att kentauren heter Crone Boklund och arbetar som revisor.
– Du förstår väl, man kan inte gå tillbaka till ett vanligt yrke efter det här.
Text och foto: Olle Niklasson
