Knappast någon framtidsskildring har fått samma genomslag som George Orwells 1984. Det gäller inte minst språkligt. Titeln har kommit att bli sinnebilden för en dystopisk framtid, uttryck som storebrorssamhälle är direkt härlett ur texten och romanen har till och med skapat ett adjektiv av författarens efternamn, orwelliansk. Fyrtio år efter årtalet i titeln har 1984 kommit i svensk nyöversättning av Ragnar Strömberg.
Knappast någon framtidsskildring har fått samma genomslag som George Orwells 1984. Det gäller inte minst språkligt. Titeln har kommit att bli sinnebilden för en dystopisk framtid, uttryck som storebrorssamhälle är direkt härlett ur texten och romanen har till och med skapat ett adjektiv av författarens efternamn, orwelliansk. Fyrtio år efter årtalet i titeln har 1984 kommit i svensk nyöversättning av Ragnar Strömberg.
George Orwells framtidsdystopi rör sig trots titeln på flera olika tidsplan. Handlingen är förlagd till 1984 men den har ett appendix skrivet många år senare och år 2050 representerar den slutgiltiga övergången till Nyspråk och Partiets fullbordan av det ultimata kontrollsamhället. På motsvarande sätt innehåller romanen flera olika stilar eller språk. Ett centralt tema är Nyspråket, där lingvister som romanens huvudpersonWinston Smith var satta att dagligen skriva om historien från sina arbetsplatser i Sanningsministeriet.»Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden: den som kontrollerar nuet kontrollerar det förflutna«, som Partiets slagord löd. En del av boken är ett omfattande utdrag ur motståndsrörelsens bibel Den oligarkiskak ollektivismens teori & praktik, författad av Partiets fiende nummer ett, Emmanuel Goldstein. Den texten kunde ha hämtats direkt ur en kursbok i sociologi men är heller inte språkligt väsensskild från romanens essäistiska appendix där Nyspråksordbokens elfte upplaga analyseras. Samtidigt kunde avståndet från båda dessa texter till prolernas, underklassens talspråk, inte vara större.
Romanen har översatts till svenska fyra gånger, först av Nils Holmberg 1950 och sedan i tur och ordning av Thomas Warburton 1983, Christian Ekvall 2021 Ragnar Strömberg 2024. Varje tid färgar av sig mer eller mindre tydligt på sitt samtidsspråk vilket ibland sätter spår i läsupplevelsen men här har Ragnar Strömberg moderniserat romanens text utan att berövaOrwell något av ursprungets karga snålblåst och dova grådaskighet. 1984 är också en roman som presenterar sina helt egna utmaningar eftersom texten ska spegla en fiktiv framtid i flera led och översättarens uppgift blir där att helt enkelt välja framtid.
– En översättning får aldrig bli anakronistisk, börjar Ragnar Strömberg. Människorna i boken ska tala ett språk som var tänkbart i den framtid Orwell föreställde sig. Samtidigt har huvudpersonerna i boken,Winston Smith, Julia och O’Brien, inte tillgång till det facit som författaren av efterordet har. Jag har tagit min utgångspunkt i en litterär, intellektuell, framtid där Orwell blickar tillbaka på Nyspråksepoken och hur den var tänkt. Samtidigt måste man också förstå att människorna i Oceanien 1984 är avskurna från historien. De har inga litterära eller intellektuella traditioner att falla tillbaka på.
I romanen är det språket och det förflutnas föränderlighet som gör att alla människor lever i ett ständigt nu där Partiet alltid har rätt. Goldsteins bok beskriver å andra sidan en politisk process som sett till stil och innehåll inte erbjöd några prövningar överhuvudtaget för översättaren. Kapitlen kunde ha varit skrivna i princip när som helst och stilnivån gav sig själv.
När prolerna talar skriver Orwell ett slags cockney vilket då borde bädda för slang eller motsvarande sociolekt på svenska. Men där Warburtons översättning från 1983 blir en sorts ekensnack – möjligtvis det som låg närmast till hands för den finlandssvenske översättaren – skriver Ragnar Strömberg på ren göteborgska.
Orwell: I got it all down in black and white.
Warburton: För ja hare svart på vitt alltihop.
Strömberg: Jag har alltihopa sva’tt på vitt.
Warburtons ha’re är lika omisskännligt som Strömbergs uttal av svart utan r:et.
Orwell: ’Ave to teach you the A, B, C next.
Warburton: Måste ja lära dej alfabete också.
Strömberg: Nästa gång får jag la lära dig alfabetet.
Här skriver Strömberg la vilket är göteborgska för det svenska satsadverbialet väl. Möjligtvis är ordet på väg ur tiden för man hör det allt mer sällan numera men i texten har det sin naturliga förklaring.
– Den som pratar här är cirka 60 år gammal och boken utspelar sig 1984, mannen är alltså född på 20-talet, och här har jag använt mig av min mormors språk som var Gårdaslang (arbetarstadsdel i Göteborg). Så talade hon och jag tog det rätt av. Hjälpsam blir göteborgskan också i prolkvinnornas »dear«, hjärtat i Strömbergs översättning. Möjligtvis inte lika utpräglat lokalt men i jämförelse framstår Warburtons gulle som ett val svårare att förstå.
Foto: Olle Niklasson respektive Modernista.
Appendixet presenterade sina egna utmaningar i och med att det bygger på ett språk som inte finns samtidigt som principerna bakomspråket ska klarläggas. Syftet med Nyspråket var att i en förlängning göra alla andra tänkesätt än Partiets omöjliga. Bokstavligen otänkbara. Strukturen bygger på en extremreducering där exempelvis verb och substantiv var utbytbara och det ena kunde eliminera det andra. Orwell exemplifierar med ordet »cut«, skära men också snitt eller skärsår, ett ord som i Nyspråket blev helt onödigt eftersom det kunde ersättas med »knife«, vilket i engelskan kan vara både verb och substantiv. Ragnar Strömberg väljer att vara Orwells ursprung trogen men får gå omvägen till kniv och kniva. Adjektiv bildas genom att ändelsen -ig lades till substantiv-verbets grundform och adverb genom -vis vilket ger ord som fartig istället för snabb och fartvis istället för snabbt. Fullt möjligt att acceptera men när Orwell skriver »goodwise« och Strömberg lydigt följer förlagan med ett bravis kan man som svensk läsare börja skruva på sig en aning.
Nyspråk: Gammaltänkare omagkänner Engsoc.
Gammalspråk: Den vars tankemönster skapades före Revolutionen har inte full känslomässig förståelse för den engelska socialismens doktrin.
– Det finns ju en infantilisering i Nyspråkets reduktion, motiverar Ragnar Strömberg sitt val, och vi lever själva i en infantilisering av språket idag. Jag funderade ett tag på bra-ish, för det förekommer ju i dagens talade svenska, men det hade bara skapat en anakronism åt fel håll. Det korta slutkapitlet är sedan fyllt av grammatiska konstruktioner, styrda av teori och sammanhang, där Orwell och av nöden ibland änmer hos den översättare som är satt att följa honom bildar ord och meningar där man som läsare kan ställa
sig frågan: är det tillåtet att byta ut Orwells ord för att få det att låta bättre, mer språklikt?
Hösten 2023 skapade Emily Watsons nyöversättning av Homeros Iliaden debatt när hon bland annat hade bytt ut originalets hexameter mot blankvers för att skapa en poetisk igenkänning hos sina engelsktalande läsare. Mycket av diskussionen som följde handlade emellertid om huruvida en översättare får försöka
förbättra en text. Det får man inte, menar Ragnar Strömberg, men medger samtidigt att det kan finnas undantag.
– Det finns ställen där O’Brien blir väldigt krystad där jag går in och bryter upp texten för att få ett svenskt flöde. Det har förstås med George Orwells stil att göra och 1984 är en roman som ibland lutar åt rapportprosa där ett extra adjektiv eller ett adverb på rätt ställe skulle få texten att lyfta lite men det är
inte översättarens jobb, menar Strömberg.
– Sådant ska man undvika i görligaste mån. Det finns situationer när framför allt Orwells meningsbyggnad blir gammaldags och då kan man gå in och sätta fart på texten med ett adjektiv eller ett adverb. Men det man absolut inte får göra är att förvandla George Orwell till Ragnar Strömberg.
I 1984 är språket det yttersta maktmedlet. Julia säger vid ett tillfälle »De kan få en att säga vad som helst – vad som helst – men de kan inte få en att tro på det. De kan inte komma åt en inifrån«. Men det är precis vad Partiet kan och det är språket som är vapnet. Mot slutet av den långa tortyren Winston Smith utsätts för får läsaren veta att det var rösterna mer än vakternas kängor och knytnävar som så fullständigt bröt ner honom. Det är också först med det totala utraderandet av Gammalspråket 2050 som partiets diktatur skulle vara genomförd. Orwell skrev sin text 1948 i skuggan av nazism och stalinism och romanen ägde mycket av sin relevans i den kontexten men vad säger den oss idag?
Ragnar Strömberg menar att vi redan är långt inne i en språkförstörelse som leder in i ett nyspråk och fortsätter:
– Unga människor idag läser inte texter och i förlängningen orkar de inte föra ett resonemang längre utan hamnar direkt i en åsikt. Oftast vems fel något är. Det här skrumpnandet av språket gör människor mer lättmanipulerade och där är manegen krattad för en stark ledare som tar hand om allt.
■ OLLE NIKLASSON/© Zenitkultur, 2024